varför måste jag alltid vara duktig

snäll, trevlig, omtänksam, klok, rolig

varför kan jag inte bara vara

varför kan jag inte skrika ut min ilska

frustration och tycka det är helt ok

varför måste jag vara den där tjejen

som alltid kan allt, alltid är trevlig

varför kan jag aldrig säga, du det vet jag inte

stick och brinn

varför kan jag inte tycka det är ok när jag kommer fram

när gråten är nära och tårarna rinner nerför mina kinder

det finns ju en anledning till att tårarna finns

en befrielse men aj vad ont det gör i mitt bröst 

måste någon gång acceptera mig för den jag är

även när jag är så här

acceptera att den sidan hos mig alltid kommer

finnas där, den går inte att dölja och framför allt

ska den inte döljas

den sidan är mig också