22/12-06
budapest farewell.
och alla bara pratar
gud va kul vi måste ses vi måste gå ut när du kommer hem
som om det inte var nog med kaos
härinne
nu har du ju bara en termin kvar ut i arbetslivet det riktiga livet är det inte spännande
mitt hjärta klappar och min relation med csn haltar han tar snart ut skiljsmässa
kräver tillbaka allt jag äger och har
nej
nej
jag vill inte
vill inte gå ut
tycker om
bubblor
för det har känns verkligen
det snörper liksom åt någonstans långt där inne
det är vackert som orden på min skärm hos de jag aldrig möter men som berör mig mer än kriget och triss på min tv
och jag går på budapest gator för sista gången och inser att det inte är gatorna det gamla skeva öststatshusen parkerna eller klockspelen jag kommer sakna
det är inte paprikan gulashen eller pahlinkan men de läppar
vars smak jag aldrig känt förut
min vän försvann mot horisonten i en solröd taxi imorse
det är henne jag kommer sakna
det är inte de åtta broarna över donau
men fotstegen tillhörande de människor
jag vandrat bredvid