I halsen fastnar mitt gråtande.
Jag känner mig så liten, sårbar.
Medans tiden inte alls är förlåtande.
Av alla gånger jag tillintetgjorts av kära,
Kan bördan strax bli alldeles för tung för att bära.
Lämna mig inte, för att jag är svag.
Påminn mig om hur mycket du älskar mig istället, varje dag.
Jag behöver höra närheten med,
Annars eldas mitt hjärta upp istället för ved.
Jag må vara jobbig och säkert envis.
Men mina känslor beter sig som en jävla gris.
Ge inte upp på första försöket om att göra allting bra.
Låt mig inte ligga sårad kvar,
Låt mig få känna att jag är någonting att ha.
Jag vill bara vara älskad just nu, när allt annat är fel.
Kasta inte bort mig nu när jag vill läka och bli hel.