Jag kom på mig själv
med att aldrig lyfta blicken från marken,
så rädd för att snubbla
på dom hemska rötterna

När jag började se mig omkring
blev plötsligt allt mycket ljusare,
jag kunde se träden
istället för skogen

Jag vågade balansera
på den halaste stocken,
inte längre rädd för att halka
och göra bort mig

Ville hoppa
dansa
flyga bort på mina glitter-vingar
som jag så länge
dolt för mig själv?