Idag såg jag henne igen,
jag tror hon heter Mona,
Vi ses oftast vid frukten på ICA,
alltid lika sena båda två,
fem minuter innan stängningsdags.

Vi hejade lite försiktigt på varann,
sedan slog hon ner blicken,
som om hon blev rädd för min plötsliga närhet.

När jag gick mot bilen var hon där igen,
i gatlyktans sken såg jag -
- hon hade tagit av sig solglasögonen.

Jag såg vad som doldes därunder,
ena ögat blått o svullet,
det andra fyllt av ångest.

Jag närmade mig henne,
trots hennes skygghet,
- kom vi tar en fika sa jag,
hon nickade sakta emot mig.