Du stod i dörröppningen med skräck i dina blåa ögon
satte dig på pallen framför mig

flackande blick
vågade inte se mig i ögonen

fingrarna trummade på mitt
skrivbord

du skakade nervöst med benen
andningen var snabb
hjärtat slog hårt

händerna skakade när du skulle
fylla i blanketten

jag möte din blick

sa med få ord och mycket
känsla

jag känner och förstår
vad det är som händer
med dig

morala i mig skulle vara
bestämd och plikttrogen

jag frågade mig själv
vad är bäst för denna
vilsna ledsna själ

jag tog mitt beslut

möte hans blick med
ödmjukhet och öppet
hjärta

han sa du är den första
som har trott och litat på
mig

glädjen spreds i hela rummet
hans ögon började lysa

du har räddat mitt liv idag
sa han och gick mot dörren

vände sig om med ett stort
leende

tack