Vi hyrde huset i skogen en vecka
placerade datorerna på varsin sida av bordet
möblerade om storstugan till ateljé
I skymningen ropade lommen över sjön
medan lönnarnas blad lyste gula
Det var en ovanligt varm höst det året
Nakna låg vi på ett täcke framför kaminen
Du andades på min mage och fick mig styv
Sen satt jag i lotusställning och väntade
Du gned ditt kön mot min näsa och fnittrade
Sen sänkte du dig ned och viskade: Rör dig inte
Vi satt stilla, sammanfogade med nattens ljud
och det stilla brummandet från kaminen
Rör dig inte, bara rör dig inte, viskade du
På morgonen uppfyllde jag din önskan
och tog dig mellan sömn och vaka
Sen arbetade vi på pjäsen fram till lunch,
skrev om några centrala scener,
gick i skogen och plockade kantareller
och såg spåren efter en flock vildsvin
Vi grälade om den medelålders kvinnan,
läkarfrun som ville vara lite för mer än andra
Jag ogillar såna där manipulativa typer, sa jag
Hon är min karaktär, sa du, låt bli henne
Vi skriver ju en pjäs om abort, du fattar inte
att en kvinna aldrig kan glömma
Vad gör jag här då, grälade jag,
eller menar du att jag som man inte fattar
Det är mannens tragedi att inte fatta, sa du
Även en man har känslor för det ofödda, sa jag,
pjäsen blir bara bra om vi gör den tillsammans
Under promenaden såg vi vildsvinen på en åker
En galt med kraftiga betar, några mindre honor
och avkomman, kultingarna, det livet handlar om
Den som ändå vore en vildsvinsgalt, sa jag
Då nöp du mig hårt i armen och fräste åt mig
På kvällen duschade vi våra kroppar
medan elden sprakade och vinet glödde rött
Du grenslade mig, ditt hår föll ned,
jag höll om dina kraftiga saftiga höfter,
dina bröst slog mot mitt ansikte
Jag tog dig som en galt tar sin hona
och önskade att jag hade en flock som du