Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Avtäckning

Mången fråga vill jag ställa
men av skräck är tungan stum,
fångad i sin egen fälla,
fänglsad i det slutna rum

där vi icke evigt dröja,
endast vänta på den dag
då man avtäcks från den slöja
vilken dolt ens sanna jag.

 

 


Fri vers av "Silver" VIP
Läst 424 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-02-10 01:21



Bookmark and Share

    Trast
Mycket intressant dikt om det sanna jaget.
2022-06-13

    Trast
Fint som alltid. Egentligen onödigt att skriva det, eftersom alla dina dikter är mycket fina. Funderar på om man kunde byta andra ordet i andra strofen från \"man\" till \"vi\" så det stämmer med den plurala verbformen. Fast då blir det kanske problem i tredje och fjärde raden i samma strof.
2008-01-23

  Flickan*i*L*för*Lycka*
Wow, den här ger en sådan känsla, kan inte beskriva Vilken exakt men den finns där, och sen rimmen tillsammans med innebörden, det blir så starkt, bra! :)
2007-02-18

    pastorn
du är mästerlig på bunden poesi.
dock undrar jag om det inte går att göra något med flytet i den första versen i andra stycken. det känns lite hackig. nåt i stil med \"där kan man icke evigt dröja\" kanske? jag vet inte, men det är det enda jag kan hitta så här innan lunch =)
innehållsligt ryser jag och väntar bara på den dagen då man får stå ansikte mot ansikte med sig själv. himlen?!? /johan
2007-02-14

    sötsnö
gillar det lite
gammelmodiga
sättet du skriver på!
2007-02-11

    JJ VIP
Ja för en del kanske inte bekantskapen bakom slöjan blir så angenäm..för andra väntar där kanske en befriare bakom densamma...För övrigt en underbart tänkvärd dikt! Mvh. JJ.
2007-02-11

  Lillasyster F
Taktfast jabisk vers med rim och reson.
Det är inte lätt att åstadkomma på det vis som du lyckas med.

Man måste inte dröja i rummet - man kan gå ut ur det själv också.
2007-02-10
  > Nästa text
< Föregående


"Silver" VIP