Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
jag är lite rädd för att fylla 18, jag vill inte längre bli stor.


mamma pappa, rädda mig nu

mamma pappa, rädda mig nu
jag står på kanten jag vill inte ramla
snälla
ta tag i mig, håll om mig tyck om mig nu

mamma pappa, rädda mig nu
håll i mig låt mig inte falla låt mig inte
släppa helt
låt mig inte gå

mamma pappa, rädda mig nu
ni får inte hålla för hårt för då skriker jag men
släpp mig inte
håll mig i alla fall litegrann

mamma pappa, rädda mig nu
jag är inte redo inte säker inte redo jag
vågar inte riktigt
se ut över kanten vågar inte se ner

mamma pappa, rädda mig nu
jag vill inte växa mer vill inte hålla fast mig själv
vill inte lära mig
vill inte bli stor

mamma pappa, rädda mig nu
jag vet att jag aldrig bett om det förut men
mamma, pappa,
jag har blivit höjdrädd




Fri vers av Patetpoet
Läst 277 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-02-11 19:13



Bookmark and Share

  DRB
Underbar text, känner igen mig så väl.
Rädslan för ansvar, för vad som kan hända i framtiden.
Känner detta även om jag är vuxen och har egna barn, känner även från mina barn att de har den känslan ibland med och då försöker jag se till att ge så mycket närhet och kärlek till dem som jag kan.
Tack för orden som jag aldrig själv klarat av att sätta på pränt i mitt inre.
2015-06-15

  brainwashed
du är bra som alltid , keep up the good work ! :D
2007-03-07

  Eline.P
Ett rop på hjälp som vi alla kan känna igen oss i, även en mamma och pappa behöver räddas från stupet ibland. Känslor av uppgivenhet emellanåt har ingen åldersgräns tyvärr. Bra förmedlat.
2007-02-15

    Den Mörke Främlingen
Ibland får man en sån här känsla som du beskriver. \"Jag vill inte bli vuxen utan vara barn jämt\" En bön om att stoppa tiden?

Snygg slutkläm

/S
2007-02-11

  David Knutsson
Den var väldigt fin! :) Jag känner nästan igen mig med tanke på studenten eller så, vad kommer hända efter det. . Väldigt bra!
2007-02-11
  > Nästa text
< Föregående

Patetpoet