När jag är tom bliven och min kropp ett skal
då finns i mig Den Andra Varelsen
Den ser ut som jag, fast än mindre i gestalt,
den lever i det skal som har min kropps konturer
Där inne i det tomma skalet råder mörker,
dock strimmor av ljus under kraniets kupol:
ögonen, öronen och den babblande munnen
Där klänger Den Andra Varelsen och ropar:
Det finns inga lagar, det finns ingen skam

Det är en råtta inne i luftkonditioneringen
Männen bankar med händerna i väggen
Lyssna på råttan! säger de och tystnar
Det är en råtta som springer i rören

Den Andra Varelsen klättrar i mig
som en spindel på skalets insida
Den är jag fast den inte är det Jag som är jag
Bry dig inte om bristen på ömhet i livet
ropar Den Andra Varelsen
och för mig till en marknad av dunkla begär
Följ dina innersta känslor, du människa

Det sittter en man på en parkbänk och läser
Flickan på lekplatsen är ensam
Mamman på balkongen talar i mobben
Mannen på parkbänken tittar på flickan
Mamman pratar i mobben och går in i lägenheten
Mannen betraktar den ensamma flickan

Hör råttan hur den springer i rören
Männen slår med kvastskaftet mot gipsplattan
Den dör när den inte får någon mat
Det är då det börjar lukta här ute i korridoren
Det är därför vi måste ta död på den

Den Andra Varelsen sitter på bordet
Den är jag i mindre gestalt fast den är inte jag
Den är det i mig som lagen och etiken håller stilla
Men just i denna tid har alla murar rasat
det finns inga raka plogfåror längre
Den Andra Varelsen skrattar och ropar:
Det finns inga lagar, det finns ingen skam
det finns varken vatten eller gulnande sand
Tiden ömsar skinn, människan är en handelsvara bliven

De tandlösa gommarna klapprar i parken
Kom och viska till mig vad människan är
Låt de tandlösa gommarna klappra du
Det är inte du som står där, gå dit och nyttja dem
Människan har alltid varit en handelsvara
det är bara dumheter att tro något annat