och ibland på bussen känner jag
att jag bara vill ta tag i det där
(föredettaråttfärgademennuchokladbrunamedljusaslingori)
håret och dra av alla de där jävla
maskeradslingorna

och när jag går på gatan ser jag någon med
lila kläder och svarta kängor och
(åhjagärsåbraförjagärsåjävlaalternativ)
jag får lust att ge dem en spegel och skrika
åt dem att titta

för jag är trött på allt babbel om att
finna sig själv, hitta den man är, vara annorlunda
(ingalundaannorlundalåtvärldenvaraannorlunda)
och olik alla andra inte på samma sätt inte vara
en kopia av någon annan

och det där musgråa håret som blev så vackert brunt och
det söndersminkade ansiktet med ögon
(tommablåagrönabrunaögonutansvar)
kan inte heller ge er något svar inte heller
ge er någon fristad

det finns nämligen inget annorlunga längre
finns ingenting som heter alternativ för alla
(du och du och du och du och du och du och du och du)
ser fortfarande likadana ut som ni alltid gjort och jag själv
får dras med mina drömmar