vissa människor säger

att om något skulle hända deras nära familj

så skulle de känna det,

i hjärtat eller själen

jag vet inte om den gåvan finns i mig

för varje gång klockan passerar

tiden för din tänkta hemkomst

tror jag att jag kan den känslan

då tror jag alltid att det värsta har hänt

att någon rånat dig,

överfallit dig och slagit dig totalt medvetslös,

snott din mobil och allt annat du äger,

lämnat dig för att dö, eller skjutit dig till döds

för att se till att du aldrig kommer hem till mig igen

känslan av att ha förlorat dig och inte ha fått chansen att säga

hejdå

att orden vi sa sist inte alls var mina sista ord till dig

den känslan dyker alltid upp när klockan passerat din sagda tid

men alltid precis när

mitt hjärta slutat slå, mina lungor slutat leta syre och

jag känner sorge, ensamheten,

paniken, chocken och själen börjat frysa

då öppnar du dörren hem

eller också ringer du

och det blir genast vårsol i mitt bröst

jag väcks till liv igen och jag

tackar världen för att du är hemma hel och hållen

trots att jag vet att det alltid är min fantasi

som storspökar med mitt sinne

så kan jag inte undgå

att förbjudet undra om jag någon dag

kommer att få mina värsta fantasier besannade

och med de tankarna och känslorna i kroppen

är det omöjligt att somna