jag väcks av att telefonen i köket ringer
jag glömde ta med mig den till sängs
jag hastar ut till tonen
och hoppas att det äntligen är du
som vill tala om att allt är bra med dig
och att du nu är på väg hem
men jag möts av en främmande röst
som frågar om jag är din fru
och in nyvaket tillstånd svarar jag ja
den främmande presenterar sig
och jag försätts i chock
du har hittats inte långt hemifrån
ditt hjärta har slutat slå
dina lungor har slutat sucka
och din själ har fått nya vingar
du lämnades med ett hål i bröstet
under vinterns tunga täcke
i köket har mitt liv upphört att existera
den främmande polismannen slutar inte att prata
men jag hör honom inte längre
jag ser bara dig framför mig
och luften kommer aldrig att vara en befrielse,
hjärtslagen aldrig ett löfte om liv
från och med detta ögonblick
kommer jag aldrig att sluta fråga varför
inte jag fick följa med