I afse betraktade jag fienden från kyrktornet
Apotekaren hade en låda med kopparrör och glasbitar
slipade av hantverkskunniga judar i Amsterdam
Han placerade glasbitarna i röret och skruvade till
I röret kunde jag se fienden på slätten, fienden i skogen
De var de mycket för många från jordskivans kanter
De såg på mig, de såg längtande bort mot staden
som om de förstått att vi såg dem på nära håll
Krumma kroppar pendlande mellan sepiafläckade tält,
svarta ögon pendlande mellan trädstammarna i skogen
Underligt nog bar de endast korta svärd och yxor,
de har inte som vi katapulter, armborst och grekisk eld
Det är hit de vill, till vår stad med vatten och rena gator
med rättvisa domare, sjukhus och en framtid för barnen
Men de jättelika pata-gonerna fanns ingenstans att se,
de kanske vilade i den mörka skogen bakom tälten
På en kulle såg jag två nakna fångar fästade i varsin stock
Fiendemännen brukade kvinnan fram och bak
Mannen diades hånfullt av en veckogammal kalv
Apotekaren förde med sig en bok av italienaren Gallilei,
han skriver att han sett jorden röra sig kring solen
Det har ju vi bildade alltid känt till, det var inget nytt
Det är samma med De Svarta Ryttarna och deras folk
de är tusen gånger många fler än vad vi är i staden,
det har vi bildade också känt till i många år