om jag hade fått bestämma
så hade du aldrig klivit av bussen den dagen
du hade åkt vidare, åkt förbi
sett mig i fönstret, vinkat, vänt dig bort

men jag får inte bestämma
det har du visat mig ganska bra
så jag undrar varför du klev av
och inte bara åkte vidare

och jag kommer aldrig förstå
varför du gav mig outsagda löften
och dina läppar som sa ord
som var så annorlunda än dina ögons

för jag sitter här och väntar varje dag
på busshållsplatsens nersuttna träbänk
och undrar när du ska komma hit och
kyssa bort mina tårar

och jag tror fortfarande att du någon gång
ska komma åkande med bussen kliva av
och sjunga \"jag är hos dig igen\"
och lova med läpparna också den här gången

och inte bara ögonen