KATTEN, DÖD ELLER LEVANDE



Majken och hennes mamma var på väg till Stockholm från Luleå.
De hade kört till flygplatsen och skulle invänta planet.
Majken hade också med sig en låda som de skulle få med sig till
Stockholm.
Som vanligt var planet försenat och de satt i vänthallen och funderade
lite.
Majken tänkte tillbaka på den tid de hade haft i Luleå. Lite annorlunda
än vad Stockholm har att erbjuda.
Men hon höll med om att ibland måste man faktiskt kunna varva ner lite.
Vädret hade varit ganska så kallt och hon hade prövat att åka skidor.
Men man kan väl inte säga att det var någon fart på det.
Majken åkte faktiskt bättre utför än vanliga skidor så att säga.
Hon hade till och med varit ute i Luleå och kollat in nattlivet.
Men när man inte känner till det, är det svårt att etablera något.

Majkens mamma hade frågat henne om de kanske kunde ta en
sväng åt Haparanda.
- Ja, varför inte hade Majken sagt.
Men det var lite längre än hon hade tänkt sig.
Ikea har ju nu slagit upp portarna där. Men att gå på Ikea där var
väl inte resans syfte.
De körde in i Finland och faktiskt så åt d renkött för första gången.
Kocken hade skurit upp renköttet i strimlor och så hade han lagt i
lök och fläsk. Detta åt de med kokt potatis.
Majken kunde inte säga annat att det var väldigt gott.
Hon blev faktiskt lite överraskad.
De fick också en information att de kunde äta långfil med hjortron.
Filen var så seg att den följde med skeden när man tog den till munnen.
Men detta vara faktiskt en delikatess.

Färden tillbaka mot Luleå gick bra men som sagt bilresor över två mil
är för långt.
Just då vaknade hon till i sin slummer att någon satte sig på andra sidan
i en annan stol.
Majken tittade på sin mamma, som i sin tur tittade på henne.
Majkens mamma sa.
- Fick du med lådan på planet?
- Javisst, det gick bara bra.

Nu så var det färdigt att gå ombord och de gick både mot utgången.
Planet lyfte och de kom snart upp på marschhöjd.
Majken sa till sin mamma.
- Tycker du inte det ska bli skönt att komma hem?
- Visst gör jag det men vi kunde ju ha varit lite gladare.
- Ja, sa Majken men tyvärr är ju livet så här, både för människa och djur.

Planet kom till Arlanda och personalen skulle lasta av planet när
de upptäckte Majkens låda.
Katten som var där, var stendöd.
Personalen blev lite konfunderad att tänkte lite på ägaren.
En av dem sa.
- Det är väl inte vi som har orsakat detta?
- Nej, det tror jag väl inte.
- Kunde vi inte göra den här personen en tjänst?
- Hur menar du.
Majken och hennes mamma kom för att hämta ut sin låda.
Men de blev tillsagda att lådan var inte här, utan den kommer
snart.
Killen som hade ett förslag fortsatte.
- Jo, om vi sticker till Uppsala där min flickvän jobbar.
- Kanske vi kan få tag i en likadan katt som den här?
Killarna blev riktigt förtjusta och tänkte sig lite som en snäll tomte
Sagt och gjort en av grabbarna stack iväg och körde till Uppsala.
De var tvungna att skicka ett meddelande att lådan var försenad på grund
av tekniska problem.

I Uppsala lyckades de finna en nästa likadan katt och var väldigt glada
över det.
- Vad tror du vad ägaren säger.
Mobilen ringde.
Det var en av grabbarna från Arlanda.
- Jag kan upplysa dig om att det är en tjej som äger den döda katten.
Nu blev det ändå roligare tyckte alla. Typiskt killar, va?
Katten satt snäll i en av grabbarnas knä och ville bli klappad.
- Du kommer säkert att få ett bra hem hos tjejen, nu när du har kommit
till liv igen.
Vid ankomsten igen till Arlanda så tog de hand om den döda katten
och den nya katten fick ta plats i lådan.
Katten jamade till precis som om han hade sagt att nu har ni gjort en bra gärning.
Kanske lite grotesk men i alla fall.

Grabbarna flinade mycket.
- Vi måste se när lådan lämnas över.
De stack till utlämningen.
Lådan med den nya katten transporterades till utlämningen.
De ropade nu på Majken.
- Din låda har kommit nu!
- Va, bra sa Majken och tog lådan.
Hon upptäckte inte det genast utan gick en bit när hon hörde katten
jamade.
Hon blev lite förskräckt och tittade i lådan.
Hon sa häpen.
- Men vad i all världen är det här?
- Det kan ju inte vara sant, du var ju stendöd när vi lade ned
dig i lådan i Luleå.
Hur kan du nu leva?
Majkens mamma blev också helt förskräckt och de båda gick till luckan
Majken sa.
- Detta kan inte vara min katt. Min katt är död och vi skulle ta hem
och begrava den i Stockholm.
- Ja, men sa han bakom luckan det står ju ditt namn på lådan.
Majken tittade, visst stod det hennes namn där.
Majkens mamma sa.
- Nu får vi ta katten för även om den inte är vår så måste vi
ju ta hand om den nu.
- Kan någon ha väckt upp katten? Kan han har varit skendöd?
- Det kvittar, nu får du leva åtta liv till för ett har du ju redan förverkat sa, Majken.
Grabbarna stod och såg på det hela och den här grejen talades
det om länge bland grabbarna på Arlanda.
En av grabbarna sa.
- Ja, så är det när man är för snäll.
Alla slängde urdruckna kaffemuggar
på honom.


Mr G