Hon står och leker med döden framför ett stup
ovissheten skyltar med varningstexter,
fast hon blundar så medveten
om fallet
som redan skett

Den andra skriver brev om
att aldrig mer
älska
för det brändes att ta på sin kärleks hud igen,
tystnaden från det som inte hörs
blåser liv i orosmoment som skulle
förbli dåtid

Ja, den andra klär av sig varje natt och vet
att det kunde varit hans
händer på hennes bara hud men istället
låtsas hon som om
någon annan var han

Hon läser och förtränger,
det är nutiden som räknas och
allt annat är desperat sympati
för en svag

Ja, han klär av henne ibland
när hon lagt sig på hans bröst
och hon känner

två hjärtan slå