går hem
ensam i regnet jag har ingen känsel
i halsen
kan inte någon bita av mig
skära eller iallafall
rispa lite lätt
ge mig något
att
bygga en känsla på
likgiltighet
förkortar väl livet mer än en cigarett
eller iallafall
bryter ner det till ingenting
ingenting
att bygga en trygghet på

när jag går med dig
känner jag mig starkast
av allt
när jag går med dig
kontrollerar
inte jag längre mig
för när jag går med dig
är jag svagast
av alla djur i flocken
när du rest mig upp igen och tagit mig i dina armar lindat mina sår
kastar jag mig
bort från dig och
känner

det här är
ingenting

att bygga ett liv på