Lämna mig ifred till jag blir lugn
Bry dig inte om mig för en stund
Jag klarar mig men just nu är jag blind
Du vet att jag kommer att skära tills jag inte orkar mer
Men spelar det någon roll?
För hur mycket du än försöker ta rakbladet från min hand
Så hittar jag ett nytt när du stänger igen min dörr

Så låt mig vara själv
För jag vill inte att du ska se mig sån här

Varje steg jag tar är ännu ett misstag för dig
Så jag har slutat ta steg nu
Jag kryper istället
Kanske jag blir mer osynlig då
Men spelar det någon roll
När jag ändå vilken minut som helst faller
Ramlar och snubblar vid varje sten jag möter
Och varje håla som jag försöker hoppa över
Ramlar jag ner i

Jag är en förlorare och jag är fullt medveten om det

En gång var det du och jag mot alla andra
Men sen var det bara vi kvar och det blev det vi mot varandra
Och jag tror att du van för länge sedan
För du la rakbladet i skogen och lät det rosta
Du la dina rosa vingar som du fick av mig på hyllan

Allt som en gång betydde någonting för dig och mig var försvunnet
Och vi var fullt upptagna med att jaga varandra
Så vi han inte hitta det försvunna

Vi han inte hitta tillbaka till värmen
Och till varandra

Vi sa att det var vi för alltid
Men som vanligt har jag fel
Och du lämnade mig
Och jag lämnade dig

Två förlorade själar flyger runt i universum utan tillbehör.