Andra dikten nu.

Skulle kunna ha varit sjuttiofemte.

Kan ändå inte skriva bort dig med en dikt.

Tror det är för att jag inte vill att du ska försvinna.
Om fallet nu är så att du finns.
Feg och rädd är det jag är, under modet.

Pierca inte mig i hjärtat vännen.
Nålen är jag inte rädd för, inte smärtan.
Hålet och tomheten som kommer lämnas däremot.
Den skrämmer mig.

Den här gången vet jag inte om jag har kraft att fylla hålet.
Vända ansiktet bort och inte låta mig känna känslorna.
Kraften räckte knappt till förut.
Men du är ny, du är inte han.
Är du värd en chans?
En ger jag dig.
En chans.