Du hade kunnat varit min drömtjej.
(Efter dina ord dog någonting i mig. Det kan ha varit hjärtat.)
Har inte du några gränser?
(Andra gången i mitt liv som jag får den frågan. Ärligt talat vet jag inte.)
Tycker om att pressa mig själv, testa mina gränser. Det blev mitt svar till dig.
Sedan fortsätter jag med: På så sätt vet jag vem jag är.
Jag tar hellre den osäkra vägen än den säkra, berättade jag för dig.
Själv är jag nog tvärtom, kontrade du.
Du är till och med rädd för ormar, ödlor och att flyga.
Själv vet jag inte om jag är rädd för någonting.
(Om något; Att mista dig)
Varför måste du leva så hardcore, undrade du.
(Jag vet inte vad jag ska svara på det)
Jag vet inte vad jag ska svara på det.
(För mig kallas det bara att leva. Vill du ta bort det ur mig kommer jag inte finnas kvar.)