Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kvällen slutade med ett ultimatum

Du hade kunnat varit min drömtjej.
(Efter dina ord dog någonting i mig. Det kan ha varit hjärtat.)

Har inte du några gränser?
(Andra gången i mitt liv som jag får den frågan. Ärligt talat vet jag inte.)
Tycker om att pressa mig själv, testa mina gränser. Det blev mitt svar till dig.
Sedan fortsätter jag med: På så sätt vet jag vem jag är.

Jag tar hellre den osäkra vägen än den säkra, berättade jag för dig.
Själv är jag nog tvärtom, kontrade du.

Du är till och med rädd för ormar, ödlor och att flyga.
Själv vet jag inte om jag är rädd för någonting.
(Om något; Att mista dig)

Varför måste du leva så hardcore, undrade du.
(Jag vet inte vad jag ska svara på det)
Jag vet inte vad jag ska svara på det.
(För mig kallas det bara att leva. Vill du ta bort det ur mig kommer jag inte finnas kvar.)




Fri vers av seratonin
Läst 526 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-06-05 19:42



Bookmark and Share


  Labra lege
Som vanligt så lyckas du med helt vanliga ord förmedla något som är så starkt. Slutet är grymt bra.
Ja, frågan är - passar vi bäst med dem som liknar oss själva eller de som kan kompletera oss?
2007-06-06
  > Nästa text
< Föregående

seratonin