Trädens grenar hänger tunga
pudrade med silver
naturen vackert målad vitt
näsan röd av kyla

Knarret under mina fötter
tar jag som ett omen
under knarret, djupt därunder
vilar sommaren

Mellan vinterknarret där jag går
och sommaren som vilar
finns ett liv som ingen ser
men som alla vet

Där i det abiotiska rummet
kryllar det av liv
det är kryp vi aldrig ser
av sorter vi inte kan

Jag ville jag vore en lite myra
eller nån lite stekel
som kunde få vara med
därunder och styra