Du säger att du älskar mig,
men du vågar inte titta mig i ögonen när du säger det.

Du säger att jag betyder allt för dig,
men du tittar på mina fötter när orden lämnar din mun.

Du säger att du inte kan leva utan mig,
men mina bröst är tydligen för dig
mina ögon.

Du säger att jag är jobbig,
då är mina ögon aktuella.


Ska jag skrika åt ditt ansikte,
eller ska jag viska till dina föttter?