Du var en utav oss,
den femte personen som gjorde mina dagar roliga att leva.
Du var en utav de fem som man kunde lita på, till hundra procent.
Som enligt mig, aldrig ljög.

Men när det kom till knipan så kunde man visst inte lita på alla, och en utav de alla man inte kunde lita på var du.
Du svek mig, men sådant förtoende du hade byggt upp.
Du struntade i det, du malde på. Berättade lögn efter lögn,
du bara ljög,
och det värsta är,
att jag trodde på dig.
Så naiv är jag,
mina vänner skulle aldrig ljuga. Det är så jag tänker,
alldeles för ofta.

Du har svikit,
och det gör så fruktansvärt ont.
Att se dig i ögonen,
det känns.




Det känns,
alldeles för mycket.