Du var den som betydde mest i mitt liv,
du är den som fortfarande betyder.

Dig var jag rädd att mista,
då skulle allt gå åt helvete.

Och så gick allting åt helvete.
Vad gör man då?
Vad ska man göra åt saken?

Inte ska man göra så som jag gjorde i alla fall.
Man ska inte sätta sig i köket,
stirra på en tom vägg
och tycka synd om sig själv.

Man ska inte göra så, så varför göra det?

Vad tjänar jag på att sitta och vara ledsen
och tycka synd om mig själv?
Jag tjänar ingenting på det,
men jag förlorar det lilla som finns kvar.



















































Jag har en chans till, och den chansen ska jag ta.