det är så mörkt i rummet
du sover inte längre här pojken
och vi pratar bara om venerna
nuförtiden
nuförtiden
ifrågasätts vår vänskap
och flickor leker rivaler
med mig med mig med mig
men jag är ingen rival till någon
för du kommer alltid vara min pojke
mitt andningshål
men jag är ingen rival till någon
bara till mig själv
för jag tål inte speglar längre
det är någon som stirrar hålögt tillbaka
någon jag inte känner igen
som möter min blick
som möter min blick
men blundar
när den ser
att jag bara är jag bara är jag
alla är bara upprepade ord av dig
ekon av något dom inte förstår
ekon och amfetamin
men jag skriver om morphinet
sobrilen
flykten
jag skriver om nätterna pojken
om hur du inte längre är här
och hur mina armar famlar efter skräcken
medan allt du gör
är att undvika sömnen
och hur jag inte längre kan skydda dig
förlåt
förlåt
jag kan inte längre skydda dig
från monstren
förlåt