Väl hunnen till mitten av min alltför korta levnads bana
jag reste till den stora staden för att där söka min lycka
Frukt var det jag sålde och kvinnor strömmade till torget
då jag hade underarmar ludna och ett mångtandat leende
En dag kom De Svarta Ryttarna och staden förseglades
av soldater, vapen och sånt jag inte begriper något av
Min börs var fylld av pengar och min kropp av safter
och den storbystade kvinnan viskade med fuktiga ögon:
Kom och smaka mig inatt ty min man är inte hemma
Jag kom till rummet, kastade blygdkapseln på golvet,
slet av mig skjorta och hosor och blodet ropade hetsigt
när Den Sköna så stilla drog klänningen över huvudet
och just då hennes kropp skimrade i skenet från elden
då bankade det tungt och hetsigt på porten nere vid gatan
Kvinna, din husbonde har kommit och han vill ha mat
Så ropade en muskulös stämma som lät grov och maskulin
Gud, rädde dig, vackre yngling, min man har kommit,
han gör dig till hackmat i svinahoar om han finner dig här
Det finns ingen tid att förlora, du måste fly härifrån,
sålunda talte Den Sköna och öppnade luckan till avträdet
Om du vill leva är detta enda sättet för dig att fly från döden
Men det är ju ett avträde med decennier av skit,
sa jag och ryggade tillbaka av den ohyggliga stanken
Vill du se morgonens stjärna är detta din väg till livet,
sa Den Storbystade och stjälpte mig ned i detta hål
där tusentals andra suttit med sina stjärtar innan jag kom
med min nakna kropp som föll pladask i denna kletiga sörja
som luktade som jag stoppat huvudet i Lucifers bak
Slutligen tog jag mig ut genom en lucka, föll på ett tak
och rullade från taket och ned i den dunkla gränden
Hallå! Hallå! Jag har glömt min kläder och min fyllda börs
jag ropte och bankade på portar och fönsterluckor
Du Storbystade Kvinna, kasta ut mina kläder till mig
Förbannade idiot, här finns ingen storbystad kvinna att se,
du är en tupp lockad av en höna med befjädrad rumpa
Vi ska vrida nacken av dig, din skit, ropade röster
och kom springande med dolkar vars blad glänste i månen
Jag sprang naken och stinkande genom gränder och gator,
hoppade över staket, kom på en gård med hängande tvätt
Iförd endast ett lakan fortsatte jag i natten fly undan,
kom så till en kyrkogård, gömde mig i en grav så nygrävd
att maskar och skalbaggar inte hunnit att krypa in i kistan
Då i nattens hetta viskade en man och en kvinna:
Fy vad här stinker, sa mannen, det stinker ruttnande kött,
men nu lägger vi skatten i kistan för att lura fienden
Sålunda hoppade mannen ned där jag låg under kistan
och klumpig som han var så klev han mig på handen
Ai! jag ropte och ställde mig upp med mitt lakan
varpå mannen upphävde ett vrål och flydde skrikande
Kvar vid kistan låg säcken med pengar, jag tog den och
klev upp ur graven med lakanet fladdrande kring lemmarna
bara för att möta den rasande mannen som ropte:
Du är ett livslevande stycke kött kallad man och människa
så ge hit mina pengar innan jag åkallar stadsvakten
Du lämnade pengapåsen i den grop som kallas för grav,
påsen med pengar är då alltså min, ditt dumma nöt
Sålunda tog jag skatten och löpte med fladdrande lakan
och efter mig den rasande mannen fram till ett skjul
där jag hoppade in bland lådor och la mig stilla på en hylla
Men si det skulle jag inte gjort för mannen hittade mig raskt
Lämna mig i fred, ropte jag och slog påsen i hans skalle,
just som han segnade ned öppnade vakten dörren
Försvinn du kloakernas gast! de ropte, visade svärden
varpå jag naken rusade ut och klättrade upp i ett träd
Jag såg soldaterna hämta kropparna som skulle kastas
med katapulterna bort mot lägren på andra sidan
för att sprida defaitism bland de mycket för många
Och så när jag hörde ett skrik i luften så förstod jag
att nu flög mannen och pengapåsen genom natten
Ty bakom hans kropp jag såg ett glittrande band
av mynt som spreds mot en bakgrund av en natt
Allt liknade en komet jag såg en gång i för länge sedan
O, du vackre nakne man, kom ned från trädet till mig
med din håriga kropp som är vad en kvinna vill ha
Se! Gubben flyger genom luften bort över fälten,
nu blir jag ensam, men det vill jag inte vara, du vackre man
bli värmen i min säng ty jag lät honom som flyger där borta
få en påse värdelös metall, sörjd och saknad av ingen
Kom nu vackre man, så ska jag visa dig påsen med mynt,
du ska bli den man som sköter och vårdar denna änka
Så talade hon, lycklig är jag, handlaren Mitellus Hästesko,
kommen från Päronbo belägen bortom de blånande bergen