Ute i kylan finns vi.
Smålands täta skogar är vårt hem.

I den mörka natten lever vi vår trots.
Och toner tar vid i denna försmak av
förakt för människans absolutitet.

Vi är de som förnekar er och
de som bejakar dig själv.

Dom som vill ta upp dig i ditt nederlag,
när du föll ner för de allierade.

Den delen av parian ingen vill ta i.

I övertygelsen att himmelen är infekterad av guds löften och
människans förtal, står vi fast i vårt svar.

Då dagen snart är kommen står vi fast förankrad.

Då endast intet kan dräpa vår mening.

Ute i kylan finns vi.
I vind som smeker skogars näst.
I snön som faller ner.
I månsken som lyser minnen fram.

I himmelens röda eld.