Jag är en ung man, Truls heter jag och skägg har jag inte
Då De Svarta Ryttarnas armé kom slog stadsportarna igen,
och jag kunde inte resa hem till min faders hus
Jag strök omkring på stadens gator, hungern gnagde,
och jag var ständigt rädd att profossens vilda män
skulle tvinga mig bli soldat i den belägrade stadens armé
En dag kom jag till ett stort hus i närheten av en park,
där fanns bageriet Der Weiße Teige och jag knackade på
Porten öppnades av en gammal man som sa: Du kommer
såsom sänd av Försynen då jag känner mig trött,
mina armar orkar inte mycket mer nu då min son är soldat
I utbyte mot arbete fick jag mat och en säng att sova i
I bageriet fanns en korkad lärling och svärdottern Maria,
bageriets härskarinna när mannen var borta i uniform
Hon hade starka ben och en glupsk mun med röda läppar,
hennes ögon var blå, hon liknade en kvinna som längtar
Jag arbetade, höll truten och svettades i värmen från ugnen
Du är ung och lite dum, sa matronan och nöp mig i kinden,
men du klyver veden som en man och dina tänder är friska
Andra timmen på eftermiddagen brukade bageriet vila,
jag på de mjuka mjölsäckarna i förrådet uti trädgården
Ofta kunde då matronan glänta på dörren, kika på mig
där jag låg utan skjorta och med uppknäppa hosor
Jag tänkte att nu ropar naturen uti bageriets källarvalv
In med dig i förrådet, sa hon en dag, profossens män är här
Den lilla hjälpredan har försvunnit och nu tar ni lärlingen,
grät hon högt och skrek i bageriet åt profossens män
Till mig sa hon: Jag vet att du är här, det är jag tyst med,
bara du smörjer olja på min värkande onda rygg,
det är jungfruolja av bästa pressning och kvalitet
Och jag smorde, jag smorde den onda ryggen och
hur det nu var så smorde jag också hela kroppen
ända ned över de starka benen och de breda fötterna
Då ställde hon sig upp som en hona i brånad och ropte:
Nu är det gymnastik, fyll mig upp med din mandom
så jag kan sjunga visor om kärlek och sommar och sol
Och jag fyllde henne så gott jag kunde med min saft
som hon prisade och sa att den var som en vuxen mans
Min rygg ska behandlas varje dag från och med nu, sa hon
och jag masserade varje dag med olja och manliga safter
tills det en eftermiddag bankade hårt på bageriets dörr
Där stod den unge bagaren som kommmit på permission
Öppna, kvinna, krigar’n har kommit för att avla en son
Lägg dig på bakbordet, hon ropte och vred sina händer
och hällde den jäsande degen över min nakna kropp
och öppnade porten och släppte in den kåte maken
Han gick omedelbart till verket, slängde henne på golvet
och visade hur mycken kraft det kan jäsa i en uniform
Jag hörde hennes andetag och av ljudet skedde då något
Men se, ropte bagaren, se hur degen reser sig,
den ser ut som en mänska, nej, en man det är,
det ser man tydligt på den svullna mandomen
Oh, Jäsandets Ande har kommit åter, ropte matronan,
nu under ofredstider jäser ju inte brödet som det ska,
men se, min make, hur bageriets deg har börjat svälla,
ett gott tecken är det att man i deg kan se fruktbarhet
Det för tur med sig att du kommit hem på permission,
nu går vi in till sängen och fortsätter vår lek där
Jag har alltid en flaska olivolja vid sängen i väntan på dig
Sålunda smög jag mig ut, tvättade mig i trädgårdspumpen
och somnade sen på säckarna i förrådet
Där väckte mig den nöjde bagaren: Hör du lilla drängen
hjälp mig med en säck mjöl för nu ska jag baka
den nya limpan som kommer att göra bageriet känt
På kvällen var limpan klar, den föreställde mig,
fast det visste ju inte den glade bagaren,
och så som min mandom såg ut när jag hörde de två
bejaka livet och äktenskapets fröjder på golvet
Denna limpa kallar jag Jäsandets Ande, sa bagaren,
och la den i fönstret så att alla kunde se den
Bagaren var ingen dum bagare för limpan blev en succé,
folk kom i hundratal till bageriet Der Weiße Teige
för att köpa limpan som i folkmun blev Manbarhetsbröd
Ta en skiva till och bli manbar, fnittrade kvinnorna
Den kvinna som stoppar limpan i munnen till frukost,
hon är en kvinna värd att älska, bullrade männen
Och bagaren, tja bagaren återvände till stadsmuren
där han fick en pil genom ögat och dog
Och jag, jag masserar numera bagaränkan med olivolja
medan hennes mage växer och hennes röda läppar
fuktar min mandom innan vi börjar dagens arbete
Ty så är det ordnat i livet att ingen kan veta sitt öde