Han tog hennes hand i sin,
en mästare med sin gesäll
Han log när han gav henne svärdet,
gav order och sedan appell

Hon svingade klingan mot himlen,
redo för kärlekens strid
De red sida vid sida,
hon kände en inre frid

Med bågen sköt hon mot målet,
och träffade hjärtats mitt
Mästaren tog varsamt täten,
berömde de planer hon smitt

I stridens markanta hetta,
kämpade man och kvinna
Förtvivlat i samma kamp,
för att kärlekskriget vinna

När drabbningen var över,
baddade hon hans sår
Han ryggade av smärta,
men förträngde kvickt en tår

De låg intill varandra,
under stjärnornas vita ljus
Hon öppnade sitt hjärta,
och han sitt stängda hus

Två själar där i natten,
började långsamt att se
Meningen med kriget,
och vad kärleken kan ge