Snälla mamma!

Jag ber dig, lägg dig inte i mitt liv
När du döljer ditt egna
Du gör precis som pappa
Nu när han finns så tror du inte att jag behöver dig
Så som pappa stack när du fanns
Men sanningen är att jag aldrig kunnat förlåta pappa för det han gjort
För han bad aldrig om förlåtelse

När du slängde ut mig och min syster
Så trodde jag att jag nått botten
Men fler gropar visade sig och jag föll ständigt i dom
Men jag klarade att klättra upp lite
Men min fosterfamilj kastade ner mig
Men samtidigt tror jag att jag trivdes bättre där
Än vad jag gjort någon annan stans

För så fort jag flyttade till pappa
Så började rakbladen ta över mitt liv
Och allt var förstört
Skyll inte på pappa nu

För jag kände mig trygg en stund
För alla mådde helt plötsligt bra
Trodde jag
Men allt som händer är för mycket för mig

Mina vänner sviker ständigt
Hanna tar säkert droger
Och det gör DU också
Pappa har inte längre tid för mig

Jag faller mer
Och djupare
Mamma du känner inte mig
Men jag vill känna dig
Men inte om du tar droger
Inte om du sviker mig igen

Jag vill att du släpper ciggen du har i handen
Och kramar om mig
Jag vill att du kollar mig i ögonen
Och säger att du älskar mig

Du kanske inte ser det
Men jag mår inte bra
Mitt förflutna börjar komma i kapp mig


I ett tag har jag nu kunnat leva några steg bakom dig
För att kunna komma ihåg de fina minerna av kärlek
Men de minnena som endast består av olycka börjar komma ikapp
Och jag känner mig slagen

Jag känner mig död

Jag trodde jag kunde lita på min mamma
Men det vi byggt upp rasade
Och rakbladet ligger åter igen och trycker mot min arm

Förlåt mamma
Men jag kan inte tala med dig
Kan inte se dig i ögonen
Om du ska göra såhär mot mig

Hej då!
P.S Jag älskar dig ändå D.S