Som vilken annan morgon som helst är Valentina först uppe och smyger sig fram genom den mörka korridoren. I köket tänder hon den ena taklampan och blickar ut över snölandskapet. Det är högst ovanligt att det i Skåne kommer såhär mycket snö om vintrarna. Hon älskar visserligen snö men såhär i början på mars längtar hon efter att känna vårkänslor och höra fågelkvitter när hon springer iväg till bussen på morgnarna. Hon trycker på kaffebryggaren som hon laddade kvällen innan, drar en djup suck och sätter sig vid bordet med ansiktet i händerna. Idag hade hon helst av allt stannat hemma, det är så mycket som händer just nu och att vara personlig assistent är inte så lätt som många av hennes vänner verkar tro. Det är snarare väldigt tungt, förutom att det är mycket som ska göras, diskas och tvättas så sätter jobbet djupa sår i själen.
Hon blundar, tar tre djupa andetag och rabblar tyst för sig själv ”Valentina, du är bra, du fixar det här”. Så sätter hon igång med att fixa till två knäckebröd med keso, fastän hon inte alls gillar det, men hon har gett sig fasen på att gå ner fem kilo innan sommaren och vad gör man inte för att känna sig slank och snygg under strandpromenaderna i vattenbrynet.
När sista droppen kaffe nått hennes mun tittar hon på klockan och det är först då hon inser att bussen går om en kvart. I ren panik rusar hon in i badrummet och sköljer ansiktet under kranen och tänker att det är nog läge för att prioritera, borsta tänderna eller sminka sig? Hon tittar på sig själv i spegeln och valet är gjort. Hon försöker febrilt dölja alla skavanker och borsta på lite mascara som kletar sig i ögonvrån. Men det finns ingen tid att fixa sånt nu så hon rusar in i sitt dressingroom, som hon efter fem månader lyckats övertala sambon Jamie att hon absolut var tvungen att ha. Hon tar ut en galge med en lila klänning och tjocka svarta strumpbyxor som hon hastigt drar på sig och rusar ut i hallen och sticker fötterna i de nya svarta stövlarna. Innan hon går öppnar hon dörren till sovrummet och ropar ”Jag älskar dig, vi ses ikväll!”, när hon precis stängt dörren öppnar hon den snabbt igen ”Oj förlåt älskling, jag skulle ju väckt dig för en halvtimme sen, skynda dig”. Sedan springer hon iväg i snökaoset och hinner precis med bussen.