Jag tar med mig
lite av hem
I mina öron
på
ett tåg i Barcelona

Jag ser sanningar
varje kväll
under
berusade dimmor
som

Flyger genom staden och
mina inre skador
är värre nu

Jag läker aldrig
jag sköljer iväg,
spolar bort,
dricker ner
mina öppna sår
med alkohol

Tårarna
kommer aldrig att komma

De
kommer alltid
rinna inuti dig;

Mina tårar
kommer
rinna men aldrig
för sorgen

Utan för min
känsla av
hjälplöshet
inför
det som varit och
inför mitt sätt att
knuffa undan
allt
som föder dig, obehag

Och jag faller så hårt
nedför en
klippa vi råkade bygga en dag men jag
landar aldrig
nedanför
vårt oändliga berg
av skuld,
skam
och hopplöshet