Jag gillar saker som du inte tycker om.
Jag gillar dödskallar och diggar nitar.
En av mina favorit färger är svart och jag undrar hur jag skulle se ut som mörkbrunett.
Jag har börjat med smink, svart så klart, men är inte så bra på det så det dryper lätt ner för mina kinder.
Jag har svart nagellack, har svarta halvfinger vantar och har börjat bli grinig.
Du tycker att jag är tråkig och frågar:
Ska du bli punkare eller hårdrockare?
Nu blir jag ännu argare.
Måste du dömma mig efter vad jag tycker är snyggt?
Måste du tro att jag tänker ändra mig själv?
Måste du ha en så nedsättande ton när du frågar den frågan?
Är det något fel med punkare och hårdrockare?
Bara för att dom är inte som dig så behöver det inte betyda att dom dagarna i enda kastar saker i väggarna och förstör en bil.

Du blev lärd av din mamma att inte synas som dom gör.
Att inte gå med drypande mascara runt hela ögonen.
Att inte gå i nitar och svart.
Att inte färga håret svart och alltid vara glad.
Men kan inte punkare vara glada?
Klart att dom kan!
Tror du inte att dom kan skratta av glädje och gråta av sorg.
Tror du inte att dom kan vara den lyckligaste personen på jorden för att senare vilja skrika av besvikelse?
Tror du att dom inte kan ligga på nätterna och undra vad som ska ske nästa dag?
I så fall så vet du inte mycket om dom och har aldrig ens pratat med dom för att du hör din mammas röst i huvudet och tänker att inte bli sån.

Men jag vill att du ska veta att även om jag ser annorlunda ut än vad jag gjorde förrut så kommmer jag alltid att vara din bästa vän...