Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Hur verkar det?


20 i de lugnaste vattnen...

 

Kapitel 20

Pressen var enorm. Niklas hade mardrömmar om mordet och om att gå till jobbet. De högre befälen var pressade från högsta ort och i sin tur svängde dom piskan mot sina undersåtar.  ALLA som bara nästan var möjliga skulle kollas. Man ville ha fast mördaren nu, eller nyss. På något vis hade Majvors anklagelse nått till kontoret så nu blev dom tvungna att förhöra den unge grill ägaren.
Wicke bara stormade in på grillen som den klump han var. Det var nog bara ödet som gjorde att han inte grep grillkillen på en gång eller pressade upp honom mot väggen och krävde ett erkännande.

När Wicke förkunnat att det gällde mordet bleknade mannen. Det kanske var ett tecken. Niklas skakade på huvudet. Håll huvudet kallt. Mannen hade rest sig upp men damp tillbaka ner på stolen och stirrade på dem.
"Jaha, mordet"
Hans röst lät hes och han flackade med blicken. Killen såg panikslagen ut. Kanske hade Majvor rätt ändå, hemska öde.
"Var var du i torsdags mellan 15:30 och 17?"
"Här"
Svaret kom utan en blinkning. Niklas vände blicken mot tjejen som bleknat avsevärt och satt mitt emot mannen vid bordet. Han kände inte igen henne. Hur länge hade hon varit här?
Han väcktes upp av att mannen började låta än mer panikslagen
"Vaddå alibi, jag har öppet grillen mellan 10 och 22 varje dag utan någon som byter av mig, så NEJ jag hinner inte gå ut en sväng och dräpa små kristna ungar, det är vad ni menar va - eftersom jag är en jävla muslim så är jag säkert med i Al Kahida och har valt ut eran stad att härja i?" Niklas tittade på mannens knutna nävar. Knogarna började anta en lätt blå färg.
"Jamen då är det ju inga problem att bevisa det då"
Niklas skakade på huvudet, Wicke är en sån drummel. Närmaste liknelsen skulle vara en elefant i en porslinsbutik.
"Jag var här"
Alla tre vände sig mot den unga kvinnan. Hennes ögon glödde av ilska och hakan pekade envist uppåt.
"Var du här i torsdags mellan 15:30 och 17:00?" Misstron lyste skarpt ur Wickes ögon.
"Ja, åt middag, få se nu då åt jag den där smaskiga salladen du gjorde åt mig" Hon stirrade uppfodrande mot grillkillen som såg handfallen ut. Slutligen nickade han osäkert.
"Sallad?" Wicke rynkade ögonbrynen irriterat.
"Eh ja"
Mannens knutna nävar började lösa upp sig och antog en mer normal färg.
"Du är säker på att det var i torsdags?"
Niklas röst lät lugn och han släppte inte kvinnan med blicken.
"Bombsäker"
"Och Kastor Palani fanns i lokalen då?"
"Japp"
"Ja då har vi fått den information vi behövde tillsvidare" Niklas fick i det närmaste fösa ut Wicke genom dörren, som ett upprört barn stretade han emot och muttrade.

De åkte tillbaka till stationen under tystnad.
Avslutade skiftet under tystnad. Niklas förstod att fallet kanske berörde Wicke mer än han ville påskina, för så klumpig som han varit under dagens förhör hade han aldrig sett sin kollega.

***

"Hej älskling, hur har dagen varit?"
Han lyfte upp Pernilla och höll hon hårt tryckt mot sin kropp.
"Den tog slut, och det är ju bra" han viskade i hennes öra samtidigt som han lekfullt kysste hennes öronsnibb.

"Ludde och Max är hos Tobbe och spelar spel och Tindra följde med Petra på ponnyridning"
Niklas hörde hennes budskap, men var rädd att han läste in något i detta som han inte borde.
Han höjde frågande ögonbrynet och hans hustru skrattade åt honom.
"Kom och ta mig fegskit" Hon hoppade ur hans grepp och försvann snabbt som en vessla in genom dörren. Med ett fånigt leende stod han och stirrade på hennes försvinnande gestalt innan han insåg att han hamnat på efterkälken.
I ett par snabba steg var han överst i trappen. Hon hade väckt en sovande björn, han var hungrig nu, oerhört hungrig och han spanade efter vart hon kan ha tagit vägen. Då hörde han vattnet från duschen som skvalpade från badrummet bakom honom. Han slet upp dörren med ett ryck. Där stod hon. Naken. Huden glänste av små vattendroppar och håret hängde i våta slingor ner för hennes rygg. Han kunde bara flämta, medan han slet av sig skjortan och byxorna.

När vattnet träffade hans lika nakna kropp insåg han att det fanns ett himmelrike. Han lät sina händer famna hennes bröst och tryckte sin egen bröstkorg mot hennes rygg. Med en suck begravde han sin näsa i hennes våta hår. Hon tryckte sig hårt mot honom och han kände hur kroppen vaknade till liv.
"Jag älskar dig"
hon viskade orden mot hans läppar medan hon vände sig mot honom och fördjupade sig i en krävande kyss. Han pressade henne varsamt mot väggen och nafsade i hennes haklinje.

"MAAAAMMMA jag är hungrig"
Kyssen stannade upp. Deras flämtningar ekade i duschens trånga rum.
"MAMMMA jag är HUNGRIG"
Den ihärdiga rösten kom nerifrån. Deras ögon möttes. Hon började fnittra.
"Typiskt" muttrade Niklas medan hon försiktigt lirkade sig lös.
"Ja Max jag kommer ska bara duscha färdigt först"
"Ska vi lotta ut dom till högstbjudande"
Hon flinade och klappade honom lätt på axeln.
Sedan gick hon och lämnade honom ensam kvar i den varma fukten. Han vädrade i luften. Det luktade fortfarande av hennes närhet.
Irriterat vred han på kallvattnet.



Prosa (Novell) av Xena
Läst 370 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-03-07 13:02



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Xena