i början är vi alltid en sedan två inte tre
men ganska snart fyra
samtidigt är vi så mycket mindre än
en vanlig vandringsmyra

runt vår märgsträng formar sig sakta
starka vita kotor
pumpen börjar med att pumpa rytmen
utan synlig motor

allra högst upp på skallen växer det
som vi kallar för hår
och inuti skalet sväller det som gör
att vi detta förstår

vi tar så småningom tag i våra fötter
och räknar in alla tår
samlar noga ihop vårat pick och pack
reser oss upp och går



på vägen bort mot den okända fjärran
styr vi vår kos och nos
och låter oss ibland beröras för mycket
av likväl ris som ros

vi formas dock även av vår omgivning
för det mesta inifrån och ut
och av de uppkomna rätten och felen
som aldrig verkar ta slut

men det vi så desperat inom oss söker
närapå konstant balans
återfinns troligen först i myllans famn
eller kanske ingenstans