Redan medlem?
Logga in
Kapitel 26 + 27Kapitel 26 Kära dagbok. Imorgon är det begravning. Alla i hela stan ska visst dit. Jag måste gå. Har inget val. Vill inte väcka uppmärksamhet.
Kapitel 27 "Hon har bott på hotellet sedan ett par dagar före mordet"Deras blickar möttes över den uppslagna mappen. "Och nu?" "Hon checkade ut dagen efter mordet och sedan dess har ingen sett henne" Kicki Vincent sträckte på sig. Det fanns en tid då hennes uppenbarelse fått honom att sukta, men nu störde han sig på hennes utstuderade kroppsspråk kom och ta mig om du törs. Som om han skulle vara en så jäkla stor idiot två gånger. Wicke trånade med blicken, dom två skulle kunna passa ihop. Niklas sög kaffet genom en sockerbit och läste mer i mappen framför honom. "Lillemor Bäckström - har någon rett ut släktskapet?" "Det är då ingen syster eller mor" För en stund var de tre kollegor som arbetade. När det funkade var allt frid. Niklas kände hur han spände sig i hela kroppen. Nacken värkte så att han tyckte en giljotin lät som en befrielse. "Jag kollar upp det" Kicki tog uppgifterna och försvann. Wicke stirrade på Niklas. "Vad pågår mellan er två?" Niklas svalde kaffet fel. "Inte ett jävla dugg" "Hon åmar sig som en kåt katt så fort hon kommer i samma rum som du" "Nu överdriver du" "Nädå... jag säger bara som det är" "Må så vara, inget pågår, jag är inte helt tappad bakom brunnen, jag vet vad jag har och det är inte värt att förlora" "Men lite sugen är du väl?" Niklas suckade. Var han sugen? Han lät blicken falla på kvinnan som stod böjd över en dator en bit bort. Hennes ben var just sådana där som beskrevs i böcker, sådana som räcker ända upp till himlen, hon var smal men grymt bystig. Hon svart hår och klarblå ögon, och kunde slå ner vilken man som helst, vilket han fått erfara på träningen mer än en gång. Var han sugen? För många år sedan hade han kunnat säga SURE AS HELL han var ju man, han var ju vid liv. Men nu, nä. Allt man ville ha fick man till ett pris, vissa saker var inte värda priset. Dit hörde Kristina Vincent. "Nej" Han skrattade till "Inte det minsta faktiskt" Wicke skakade huvudet som om han trodde vännen ljög men båda tystnade och låtsades stirra på några papper på bordet när kvinnan återvände till rummet. "Ni kommer inte tro det här" Hennes röst lät som om hon var i exstas. "Hon är Sören Bäckströms fd fru" "Va?" Båda männen stirrade förvånat på varandra "Men han är ju änkling..." "Inte såvida man kan räknas dit fast exxet i största grad både lever och andas." |
Nästa text
Föregående
Xena |
