En knappt förnimbar bris rör vid mitt hår
en uggla hoar på avstånd, 
jag vänder mig om - allt är stilla.

Berget håller mig kvar...

Mörkrets djupröda foder omsluter mina axlar
värmen sprider sig i mitt blod, kylan fördrivs
och bara jag finns till.

...låt mig gå, lös mina bojor.

När ensamheten slår mitt bröst i spillror
hoar en uggla på avstånd.