Ibland känner man sig iakttagen, och man undrar vem det är som tittar? Vem det är som spionerar på hur man rör sig, vad man säger, vad man gör.
Man vet att någon går bakom,
Någon följer efter.
Men när man vänder sig om, så finns ingen där,
Bara en tom saknad.
Jag som hade hoppats på att du skulle stå där,
Rak i ryggen och med ett triumferande leende på läpparna.
Men varje gång jag vänder mig om möter jag samma råa, kalla saknad.
Som bara hånler tillbaka,
Den vet att jag vill ha dig här,



Saknaden den vet, men den ler bara hånfullt.