Jag önskar att jag vetat att vi inte skulle ses igen

Jag skulle omfamnat dig längre

Kanske hade du missat tåget och din närvaro hade fått förgylla skymningen ytterligare en stund...

Jag hade försökt memorera hur dina läppar kändes
Doften av din hud, varje minsta nyans

Hur du rörde dig, hur våra händer lekte


Jag hade försökt memorera alla skiftningarna av blått,grönt och grått i dina vackra ögon

Hur du såg på mig och den energi som fanns mellan oss

Ditt leende, ditt glittrande underbara leende

...och jag önskar att den smak dina kyssar lämnade efter sig levde kvar hos mig än idag...


Tyvär så vet vi aldrig när vi ser en människa för sista gången
Oavsätt om det är döden eller viljan som skiljer oss åt, men vi kanske kan lära oss att verkligen ta till vara på de stunder vi får med varandra och njuta av allt in i minsta lilla detalj...

Hade jag bara vetat att vi aldrig skulle ses igen...