Det skrämmer mig att jag inte vet vem du är längre
Jag känner inte igen denna verkligheten.
Jag känner inte igen den person du är idag
Jag tänker mycket på oss, på vad som var.
Håller mig krampaktigt kvar i det som en gång kallades kärlek
det som en gång var vi, vår verklighet.

Att verkligheten kan vara så underbar som den var då
Kan jag inte ens föreställa mig nu, det är bara fantasier
Jag försöker smita från smärtan, men den kommer ifatt mig
vad jag än gör så kan jag inte skaka av mig det som gör så ont.

Ditt namn ger mig kärlekskramp i kroppen
Snälla sudda ut dig från mina tankar
jag orkar inte sakna och tänka tillbaka mer nu.
Snälla, försvinn för alltid!



Eller ge oss chansen vi aldrig riktigt tog, och stanna

...för alltid