Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kära ryggtavla

Han vänder sig
bort från mig,
och drar täcket upp över öronen.
Jag har mitt ena ben över mitt täcke
och ligger vänd mot hans ryggtavla.
Hans tunga andetag övergår snart i snark
och mina ord tystas till tankar.

Månen syns inte till,
men natthimlen glänser av skenet
från gatubelysningen.
Enstaka fönster
i hyreshusen är upplysta.
Jag hör ingenting från parkeringen
nedanför.
Den som i detta nu är på väg
är det nog till fots,
så att jag inte kan höra det.

Jag leker med tanken
på att ge mig av till fots i detta nu,
utan att han hör.
Så skulle jag föralltid vara borta.
När morgonen kom skulle han inte få lyssna
till mina tystade ord
som skulle förbli tankar.
Han skulle vakna till morgonens blekblå sken
och enbart få lyssna
till ljuden från parkeringen nedanför.




Fri vers av milja
Läst 382 gånger
Publicerad 2007-03-16 00:45



Bookmark and Share


  Alfie M
Åh, jag tror jag vet hur du menar...Det är ingen rolig situation. Du beskriver det bra, det går rätt in.
2007-03-16

  Lasseman VIP
Denna tyckte jag om! för den kändes så sann och bra, man kände, och levde den, bra skrivet..tack mvh
2007-03-16
  > Nästa text
< Föregående

milja