där står musiken.
i sina blåa skor,bruna tröjor och solkiga jeans.
stirrar på mig.
jag ser att han tänker
du är ju galen
RAKT PÅ NÄSAN
gapar han och vacklar baklänges
snubblar över en klav
griper tag i en sextondel.
en halvnot springer förstrött fram och
hjälper honom upp.
VAFAN
gapar han igen.
JAG BEHÖVER INGEN HJÄLP
JAG ÄR MUSIKEN.
efter detta konstaterande
som alla medverkande
egentligen redan visste
blir läget smått kaotiskt.
basklavar och trioler hoppar demonstrativt fram
och bildar en protesterande klump.
UTAN OSS SKULLE DU INTE FINNAS
skriker de förfärat för att få göra sin röst
hörd.
Helnoterna rullar fram
och med sig
får de också alla pauser och synkoper.
Läget blir snabbt kritiskt.
För snabbt ungefär.
Musiken står som där.
i ett kaos.
och jag står som där utanför.
och stirrar.
vad ska jag göra nu?
hinner jag tänka.