Allt är som förut
men sen när rör det mig
gamla visor
Trubbel
hjälp mig
jag snubblar hela tiden skosnöret foten aj förlåt!
Förlåt förlåt förlåt!
Jag visste att jag skulle komma i vägen för dig
bara låtsas inte om mig förlåt
jag ser att du tänker idiot och jag vet
jag förstår verkligen vad du menar
jag har aldrig känt något mer definitivt

Men i tomrummet slår det mig
luften jag andas säger något
jag känner en hand leta sig in i min
en varm hand som bara håller
bara genom att finnas tröstar den eftersom att den förmedlar bara en enda sak, det enda som verkar vara viktigt i mitt liv. kanske är det två saker.

Men den finns inte
och jag är tillbaka i tomrummet med bara mina händer
och jag ger dem en blick innan jag måste titta bort igen och det jag ser då är det jag alltid ser

Alla andra.