Snön ligger tung ute nu
Jag ser aldrig riktigt på dig
Jag vet bara att du finns där
Den vita bomullen knarrar under skorna.
Kinderna blir röda, men jag gömmer dem bakom halsduken
Din hand sluter sig kring något.
Jag försöker se vad det är men du håller hårt som om det gällde ditt liv. Är det ditt liv du håller så hårt i handen?
Till slut blir jag tvungen att bända upp dina fingrar för att se vad det är du gömmer och i din hand ligger
min.
Min blick dröjer sig kvar vid min hand
i din.
Sedan ser jag verkligen på dig.
Du är min syster.
Bakom dig höjer sig en himmel blå och i ditt hår blinkar snöflingor i reflektioner från det matta ljuset.
Du ler.