"Houston we got a problem"

Öppnar ett öga; inser att jag är hemma, öppnar det andra och ser emelina bredvid mig (lättnad). Hon har inte vaknat ännu, ligger fortfarande ovetandes i sömn. Aldrig sett hennes ögon så svullna, maskaran har lagt sig nedanför ögonen som för att förstärka intrycket och ögonlocken liknar två vaglar.

Jag slås av en plötslig vätskebrist, min tunga känns som disktrasan vi haft några månader för länge. Men vattenflaskan står på nattduksbordet - på andra sidan sängen. Efter många försök gör gör jag en sista kraftansträngning för att greppa den, flyger upp med en nyfunnen energi - och jag lyckas. Vattnet fyller min kropp, åker ut i varenda vrå, fortplantar sig snabbare än ljuset. Jag återkommer till livet.


"Are you alive, repeat after me, are you alive?"

...


"I´m alive"