underbart uppblåstbart
sitter på en salong på stureplan
bland fönar och saxar och klämmor och vax
dockor
som dom som går utanför fönstret
en efter en uppradade på väg mot avrättning
elin kling håller geväret

rensa gatorna från smuts för vi vandrar över vackra kvarter
med hierarki och guldgaljar
rosé och Bloody mary

vandrar mot vintern, skottar snö i linor
drar upp i samvetet, täppta näsor kring svampen
men jävla vackra under tiden
i pälskappor och stilett, döda rävar håller oss varma
rättsaktivist i tanken
aldrig praktiken



och vackrare blir vi
ju tätare flingorna singlar

ned för kungsgatan



som en apa i buren medan hyenorna strävar förbi utanför
de känner lukten av rädsla - av obehag
de vet att jag inte hör till, att jag är någon annan.

skäms lite,

när jag låter mig ledas in i rollen
börjat acceptera en livsstil bortom mina egna moral

jag är väll som dom.
varken bättre eller annat
kanske sämre,
hade iallafall principer en gång i tiden


är svag.
var alltid den starka.

är en av dom
som luktar blod om natten
söker upp mina byten
ett efter ett

uppmärksamhet
se på mig!
här är jag och jag säger inte nej

kokain jomenvisst
jag ser det snöar
över stureplan
ha, en kliche

jag kanske njuter
jag tydligen vill
ha mer av allt av det som aldrig fick hända
äter med hunger, sliter mitt byte i stycken
tills pulsen slutat slå



rysk roulette
och allt jag gör är att drömma mig bort
till musik och människor och kultur och bild och konst och resor och allt
det som är jag men som ständigt skjuts upp








samtidigt som hyenorna väntar och
jag ser det snöa över stureplan