Rynkiga händer virkar evigheter

minnen inuti slutna sinnen

Ögon förr så blå

dimmar nu och skiftar grå

gammalt vatten klart som kristall rinner längs kullar

i banor av sidenrynkor

kan du känna dem emot din hand

trötta fötter som gått genom eld

vaddar i vatten vid en solnedgångs varma strand

Doften av parfymen han gav för så längesen

finns ännu kvar, och de dansar ännu på en äng

skogsgläntan under täcken av stjärnor i sena sommarkvällar

De älskande älskar än just där

när hon gråter ljuder musik

fågelsång

i hennes hjärta dansar de än

ännu älskande i himlens andetag

under stjärnornas ljuva tårar

Till ett hav av minnen

återkommer hon

I en dröm av honom

I en dröm av fågelsång

är hon levande igen

och de dansar än

gång på

gång