Det var den där killen. Han jobbade på mentalsjukhuset. Han hade jobbat där alldeles för länge, eller kanske hade han precis börjat. Han bäddade med landstingslakan, bar landstingstrumpor och var jävligt knepig, men det förstod jag inte då. Jag trodde det var han som var rätt och jag som var fel.

Han sa när vi knullade; kan du inte vara lite mer vild, han sa det när jag satt ovanpå, medan jag försökte hålla in magen så mycket som jag kunde, för jag var fet på den tiden, verkligen fet, och jag minns att jag föll över honom i en stelnad pose, jag blev skräckslagen och förvirrad av att inte duga som jag var, att tänka på att han ville jag skulle vara NÅGOT ANNAT, någon annan sorts tjej, en som skulle fylla hans dröm, hans fantasi, skulle komma att närvara i resten av alla knull framöver, hela livet fram. Ett slags mantra, till sen.

Jag blev vild, jag var verkligen vild. Så det dög och blev över, molly. Beröm redan tidigt.17 år. Lärde mig att suga, lärde mig hur man gör dom galna. Började bära långa strumpor, mest för jag kväljdes över mina fula fötter, för att de liknade pappas, och de var jag inte okey med. Måste förneka pappa plus fötter, och han frågade alltid i förväg vad jag skulle ha på mig när vi skulle gå ut. Efter jag svarat brukade han säga, aha, då tar jag väl också nåt slafsigt då.

En gång när jag som över hos honom, den där killen, för helvete molly, förresten, han bodde kvar i sitt pojkrum hos föräldrarna, eller så var vi i den åldern att det faktum inte var konstigt, alla fall, jag vågade vare sig bajsa eller kissa på hans toa. En natt kissade jag i sängen, blötte ner alla lakan och det var som en stor fuktig ja genomblöt sjö runtom oss. Jag konstruerade en förklaring att det var för att jag hade fått en fontänorgasm när vi knullade som det hade blivit så blött, men hur jag skulle förklara lukten, var den kom ifrån, det kom jag aldrig fram till.
Jag gjorde allt det här i tystnad, han sov och såg aldrig när jag efter att ha legat stel i timtal bredvid tills kisset borde ha torkat lite bättre och blötrosorna runt om hans kropp minskat, när dom hade blivit mindre, som jag inbillade mig efter frysta timmar, steg jag upp, drog så tyst och omärkligt jag kunde av lakanen och bäddade med nya likadana, för han hade massa, landstingets som han stulit, i en hög i ett hörn, nytt, utan att något märktes, så knölade jag ihop lakanen i en träkista som stod i föräldrarnas vardagsrum, och sen väckte jag honom, sa att jag måste gå hem. Sen såg jag honom aldrig mer.

Jag brukade tänka på under lång tid sen, hur illa det måste ha luktat när de öppnade kistan. Min orenhet fan molly, den bjuder jag på.