Kapitel 54

Han tittade på hennes rufsiga hår. Det killade mot hans haka och ett par hårstrån letade sig in i hans näsborrar. Det kittlade. Hon lutade mot hot hans axel, som om den ingav henne en känsla av trygghet, och hennes andetag smekte hans bröstkorg. Han hade inte berättat för att se hennes ögon fyllas av medlidande, han hade inte berättat för att få uppleva detta magiska - han hade berättat för att han behövde få dela med sig och hon var den som kändes mest värdig.

"Du var bara 14 år, du kunde inget göra. Om du gjort något skulle du också varit död" Hennes mörka ögon hade fyllts med tårar. Han skämdes, både för att han nu erkänt sin hemlighet, sin ynklighet, men också för att han njöt av hennes värme och omsorg. Han förtjänade inget sådant. Han hade själv inte vetat när deras förtroendefulla samtal glidit in på kyssar och smek, han hade inte varit medveten om att hans händer hittat igenom tröjor och t-shirtar. Han hade inte varit säker på att han var vaken när de förenades.

Med en mjuk hand smekte han bort rufset från hennes panna. Ett ärr lyste där vid hårfästet. Hon hade berättat att hon fått det när hon spelat brännboll och en tjej drämt till slagträet i hennes panna. Han hade kysst ärret. Alla ursäkter han kunde hitta för att kyssa henne verkade legala i hans omtöcknade tankevärld. Han kände sig inte längre som herre över sig själv. En känsla som både ingav honom obehag och värme på samma gång.

"NEJ" Skrek hon plötsligt bredvid honom. Hennes armar fäktade vilt framför sig och han visste inte riktigt vad han skulle göra. När tårarna sprutad ut under hennes ögonfransar hade han inget val, han tvingade in henne i sina armar och viskade lugnande ord. Sakta slappnade hon av, snyftandet övergick till lugna andetag och på något vis kände han sig stolt, han hade lyckats. Tårarna var borta och hon låt åter lugnt mot hans bröst.

Kastor brottades med många frågor. Han var inte djupt religiös, men han var troende. Var stod hon i religion? Han visste inte men förmodade att hon var kristen. Han ville gifta sig, hon skulle tycka det var förhastat det visste han, så pass mycket av det svenska samhället hade han sett. Det skar lite i honom när han tänkte på att även om han själv aldrig förr varit med en kvinna så hade hon uppenbarligen mer erfarenhet än honom, men han tvingade bort tankarna. Hennes kind var fortfarande fuktig och han strök bort en tår som fortfarande dröjde sig kvar.

När hon verkade vara trygg igen tog han sig försiktigt lös och satte sig vid datorn. Han måste försöka ta tag i skolan, han ville inte steka burgare hur länge som helst. Han ville kunna ge den här kvinnan allt hon ville ha, och mer där till. Han ville dela resten av sitt liv med henne, och det kunde inte Kastor grillägaren, han måste bli något. Texten tycktes flyta samman men han tvingade sig igenom uppgiften.

***

Hon vaknade. Intill henne fanns bara hans frånvaro. Hon satte sig upp i sängen. Den lilla lägenheten var mörk, men hon kunde se hans kutade rygg över bordet. Hon fokuserade på dess lätta rörelse. Han sov böjd över sin dator. Hon log för sig själv. Sedan satt hon bara där och stirrade på hans nakna ryggtavla. Hon mindes hans smak, hans vibrerande hud, hans doft. Hon ville röra vid honom, kura ihop sig med honom och aldrig mer tänka på det som varit, aldrig mer bry sig om omvärlden bara låsa dörren till lägenheten och ha det skönt ihop. Lusten att röra vid honom slet i henne. Men hon kunde inte. Hon hade redan gjort mer än vad hon borde. Det brände i ögonen medan hon drog upp jeansen. När dörren stängdes bakom  henne kunde hon knappast ens andas.

Hon måste gå nu, det var dags att återvända hem, hon hade inget val, hon hade redan varit borta för länge. Varför kändes då allt så jävla fel?